Det börjar nästan alltid med en person och ett självupplevt problem – något man vill få gjort. Någonstans därefter tar man några trevande kliv mot att försöka lösa problemet. När fröet som sedermera blir en startup skapas är det sällan någon annan man behöver ta hänsyn till. Men i takt med att projektet växer involveras alltfler människor – vare sig man vill det eller inte. Och då stöter man på ett problem:
Hur får jag alla olika parter att dra åt samma håll? Hur leder jag?
Ingen vill prata med säljare men alla vill prata med en expert. Jag minns fortfarande när en säljare yttrade den snärtiga meningen under en föreläsning. Och på lite liknande sätt tror jag det ligger till när det kommer till projektledning. Ingen vill i slutändan ta order från en medlare – men alla tar rygg på personen med en plan.
Därför är det viktigt att du som ledare – om du är på väg mot en sådan position – är väldigt trygg med vart du ska. Kanske inte i exakt detalj fem år framåt men väl de nästkommande 6 månaderna – och definitivt i detalj den närmsta månaden.
Människor är selektiva med sin tid, och ju mer osäkerhet du kan överbrygga genom att vara tydlig med vad som ska utföras desto enklare är det att ta ställning till erbjudandet. Om det fundamentala syftet är uppe för diskussion, är säljandet – rekryteringen av leverantörer, investerare, medarbetare och kunder väldigt svårt.
Den första personen du leder blir därmed dig själv.
Det kan låta väldigt klyschigt men det är egentligen en ganska praktisk idé. Genom att skapa en kvantifierbar detaljerad plan över de kommande x antal veckorna, där du tydligt kan se slutmålet blir det enklare att be om hjälp. Och när visionen är tilltalande är min erfarenhet att människor är villiga att hjälpa till väldigt mycket endast av den enkla anledningen att det är spännande att få vara med på något så tydligt. Man kan se sin egen del i det.
Det kan vara läskigt att ta på sig manteln att vara den som står och pekar med rak arm mot ett slutmål, men att peka mot slutmålet är inte samma sak som att bestämma alla delsteg mot det.
En enkel heuristik som jag tycker funkar bra är att påbörja varje möte, varje aktivitet eller process som du involverar någon annan part i, är att tydliggöra vad ditt syfte är med aktiviteten och vad som ska levereras. Därefter är processen kollaborativ. Motparten bidrar ofta med goda råd som kan justera förloppet.
Det är ofta omöjligt att veta exakt vad som ska göras – därav nödvändigheten i att involvera andra. Men genom att ändå staka ut en väg kan motparten ta ställning till planen och hjälpa dig justera den över tid med sin egna kompetens.
Det är grundarens lycka och förbannelse i ett.
Som grundare är det i slutändan dig som allting hänger på och det är du som behöver stå för alla de beslut du inte alltid är kvalificerad att utföra. Men istället för att försöka hitta någon annan med en plan – gör den bästa planen du kan, och involvera kunnigare personer än dig själv inom området. Tillsammans kan ni sedan hitta en ny liten snårig väg mot den där visionen, långt, långt bort.
Mamduh Halawa, vd och grundare Zeeds app.
Den här krönikan ingår i en serie krönikor under vinjetten signerat Mamduh:
”I den här serien krönikor ska jag försöka beskriva principer som gör det enklare att utveckla framgångsrika produkter. Texterna kommer ha en särskild nisch mot målgruppen studenter – och hur dessa kan ta steg mot att grunda företag eller produkter under studietiden.”
Läs tidigare krönikor här:
KRÖNIKA#1 Låt problemet guida lösningen – och inte tvärtom
KRÖNIKA#2 Att ta steget ut i vildmarken
KRÖNIKA #3 Bygg produkten i korridoren – inte studentrummet
Aktuellt
Visa: